Idag är en kollega på besök här. En kollega som jag tycker väldigt mycket om. Som lättar upp stämningen på jobbet.
Problemet är bara att hon fick barn i januari. Så hon har självklart med sig sin bebis.
Det är morgonfika nu mellan 9.30 och 10.00. Jag sitter instångd på mitt rum. Jag klarar inte av att träffa denna bebis. Det är synd, för jag saknar verkligen min kollega och hennes härliga skratt. Men det går inte. Jag har haft en klump i magen sedan igår när jag fick reda på att hon skulle komma.
Det är jag som har köksveckan denna vecka. Därmed är det jag som fixar fikat på fredagen. Idag tog min fina kollega Dida på sig att fixa med fikat. Bara för att bebis skulle komma på besök. Jag är så glad över att jag har sådana snälla och förstående kollegor. Tack!
Som jag längtar tills detta går över. Tills jag orkar träffa bebisar. Tills jag inte behöver gömma mig längre. Låt det gå fort. Jag orkar inte längre!
Jag vill ha en egen bebis!
:( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :(