Låtarna i föregående inlägg har gått rakt in i mitt hjärta. Dom spelas ständigt i mina högtalare.
Jag vill gråta, jag vill sörja. Jag tror på att tårar har en läkande effekt. Jag tror att det är nyttigt att gråta. Man måste få gråta. Därför lyssnar jag ofta på dessa låtar. Trots att jag vissa gånger börjar störtböla när jag hör första tonen. Jag tror att lite av det jobbiga rinner med tårarna ut.
Jag tror att många håller inne sina tårar. Av olika anledningar. Vissa gråter bara inte. Vissa tror jag ser tårar som ett svaghetstecken, och vem vill vara svag? Vissa tror jag anser att tårar är ett tecken på att man lever kvar i det som hänt, utan att vilja sträva vidare. Och vem vill vara kvar i det förflutna, det jobbiga. Vissa har en bild av att man måste ta tag i sitt liv så fort som möjligt efter ett traum, en tragedi, en kris. Jag tror att många tror att samhället ser det såhär. Man är rädd för vad andra ska tycka och tänka om hur man sörjer.
Jag sörjer på mitt vis. Jag tänker vara ledsen. Jag tänker gråta. Jag tänker låta det ta den tid det tar. Jag har förlorat två barn och jag tänker sörja. Och det vill jag att samhället ska veta, jag kommer aldrig någonsin att glömma dessa underbara, fantastiska barn. Jag kommer aldrig någonsin "komma över" (som det så fint heter, att man ska göra) detta. Däremot så kommer jag att lära mig att leva med förlusten och det kommer att bli en del av mig. Men det får ta den tid det tar. Jag sörjer på mitt vis.
Att våga gråta!
Allmänt KommenteraLåtarna i föregående inlägg har gått rakt in i mitt hjärta. Dom spelas ständigt i mina högtalare.
Jag vill gråta, jag vill sörja. Jag tror på att tårar har en läkande effekt. Jag tror att det är nyttigt att gråta. Man måste få gråta. Därför lyssnar jag ofta på dessa låtar. Trots att jag vissa gånger börjar störtböla när jag hör första tonen. Jag tror att lite av det jobbiga rinner med tårarna ut.
Jag tror att många håller inne sina tårar. Av olika anledningar. Vissa gråter bara inte. Vissa tror jag ser tårar som ett svaghetstecken, och vem vill vara svag? Vissa tror jag anser att tårar är ett tecken på att man lever kvar i det som hänt, utan att vilja sträva vidare. Och vem vill vara kvar i det förflutna, det jobbiga. Vissa har en bild av att man måste ta tag i sitt liv så fort som möjligt efter ett traum, en tragedi, en kris. Jag tror att många tror att samhället ser det såhär. Man är rädd för vad andra ska tycka och tänka om hur man sörjer.
Jag sörjer på mitt vis. Jag tänker vara ledsen. Jag tänker gråta. Jag tänker låta det ta den tid det tar. Jag har förlorat två barn och jag tänker sörja. Och det vill jag att samhället ska veta, jag kommer aldrig någonsin att glömma dessa underbara, fantastiska barn. Jag kommer aldrig någonsin "komma över" (som det så fint heter, att man ska göra) detta. Däremot så kommer jag att lära mig att leva med förlusten och det kommer att bli en del av mig. Men det får ta den tid det tar. Jag sörjer på mitt vis.