Det har nu gått tre dagar sedan vi fick beskedet. Det känns fortfarande skrämmande.
Idag ringde jag till min mamma. Vi ska inte berätta något än, men jag var tvungen att ringa till min älskade underbara mamma. Jag ville prata med en vuxen. Men herregud tänkte jag sen, nu ska ju JAG blir vuxen!
Det kändes i alla fall riktigt skönt att prata med mamma. Inte för att jag ville att hon skulle bestämma åt mig på något vis alls. Men det var skönt att höra hennes åsikter och tankar om saken.
Det är ju jobbfrågan, och penningafrågan, som jag tycker är jobbigast. Och jag vet inte alls hur jag ska tänka. Haha.
Idag ringde jag till min mamma. Vi ska inte berätta något än, men jag var tvungen att ringa till min älskade underbara mamma. Jag ville prata med en vuxen. Men herregud tänkte jag sen, nu ska ju JAG blir vuxen!
Det kändes i alla fall riktigt skönt att prata med mamma. Inte för att jag ville att hon skulle bestämma åt mig på något vis alls. Men det var skönt att höra hennes åsikter och tankar om saken.
Det är ju jobbfrågan, och penningafrågan, som jag tycker är jobbigast. Och jag vet inte alls hur jag ska tänka. Haha.
Jag är i alla fall helt övertygad om att det löser sig!